Julkalender by Erik Grödahl – lucka 54

Den här krönikan publiceras i Gratistidningen i Piteå, Älvsbyn, Boden och Kiruna vecka 52.

Bakom årets sista lucka döljer sig inget dryckestips utan några tankar om klimatet. Det här blir också årets sista inlägg och jag är tillbaka igen i mitten av januari.

När dessa rader skrivs en vecka innan julafton har jag sovit en natt i Meloneras på Gran Canaria och klimatmötet i Katowice har precis avslutats. Att mötet hölls i Katowice är ju lite av ödets ironi, ”brunkolens huvudstad”. Jag skall inte orda mer om mötet, men den här veckan hoppar vi över recept och dryckestips och funderar lite mer över klimatfrågan.  Jag skrev den här krönikan i huvudet när vi flög till Gran Canaria och i DN läser jag om bl.a. Björn Ferry som åker tåg kors och tvärs genom Europa för att vara expertkommentator, han och hustrun har som mål att vara fossilfria 2025. Vi är fler som borde tänka som Björn och jag får lite dåligt samvete när jag sitter 33 000 fot över havet på väg till semester. Men i det stora hela har jag minskat mitt flygande under 2018 och väljer ofta nattbuss och tåg när jag skall förflytta mig mellan mina uppdrag. Om möjligheten fanns hade jag gärna satt mig på nattåget från Piteå till Sthlm och vice versa, men än så länge fungerar det inte tidsmässigt, 12-13 timmar via Älvsbyn blir lite för mycket för en föräldrar som vill vara närvarande.

Av den anledningen försöker jag fokusera på vad jag stoppar i mig för göra mina miljövinster.

Jag tänker och planerar för att äta så miljövänligt som möjligt och konstaterar att det är inte lätt att vara konsument idag. Utbildning inom detta område borde vara obligatoriskt både i grundskolan och på gymnasiet.

Förra sommaren besökte jag en djupt troende, konservativ och tänkande vinproducent i Kroatien och han frågade mig: ”Behöver vi äta bananer i Kroatien?”, snabbtänkt som jag är svarade jag ”Behöver vi dricka kroatiskt vin i Sverige?” och där började en konstruktiv diskussion mellan två miljömedvetna män. Jag har vid ett flertal tillfällen återkommit till det här med bananerna och det ligger mycket i hans fråga och det är något vi borde fundera över, behöver vi äta så mycket bananer som vi gör i Sverige? Är det inte bättre att äta lokalt odlade morötter istället? Behöver vi importera så mycket äpplen som vi gör? När de svenska äpplena är helt fantastiska. Behöver vi importera irländskt och brasilianskt kött? Behöver vi köpa hushållsost på dansk mjölk för 49,- per kg när de svenska bönderna går på knä? Jag kan fortsätta att ställa dessa frågor i oändlighet, men det är bra att ta sig en funderare ibland. Vi kan konstatera att vi inte är självförsörjande på allt och vi behöver importera vissa produkter.

Jag vill gärna ha kaffe, choklad och vin, men det skall vara schyssta produkter, där jag genom ett betala ett bra pris hjälper människor i andra länder att få ett bättre liv.

Vi alla måste titta över vår konsumtion och fundera vad vi kan göra för att bidra till en bättre värld. Att vi tänker, läser och reflekterar innan och när vi handlar. Betala mer, konsumera mindre.

Vi behöver inte 5 kg lösviktsgodiset till påsk, 450 gram chips till fredagsmyset, en 200 grams chokladkaka i bilen, 1,5 liter läsk framför datorn, 3 liter vin på box till fredagsmiddagen och lunchbufféer där vi äter som det vore sista måltiden.  Äta och njuta behöver vi alla få göra, men i mindre omfattning.

Ingen av oss är perfekt, men vi kan alla försöka bidra på vårt sätt. I vår lilla familj bestämde vi oss för att hoppa över julklapparna i år och skänkte pengar till Jemen istället. När vi såg bilderna på utmärglade barn kändes det bra att kunna bidra till att de får mat och mediciner istället för att vi inom familjen ”byter pengar” med varandra. Nästa år kanske vi ger varandra julklappar igen.

Med dessa rader vill jag önska Er en gott slut på 2018 och en god start på 2019.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *