Då har jag öppnat sista luckan i “Julkalender by Erik Grødahl” och den fick ett helt annat innehåll än vad som fanns där från början. Det verkar som om någon har plundrat den under natten och plockat bort det flytande innehållet….
För det jag hittar när jag öppnar luckan är tacksamhet.
Jag ligger i soffan på julaftons morgon och bläddrar genom kamerarullen och ser vad jag har fått uppleva under året, att jag överhuvudtaget kan gnälla över köerna på Timmerleden i Piteå en torsdag kl. 16.02 visar på att jag har mycket att lära mig. Det handlar enbart om tid. Det enda jag skall vara är tacksam.
I soffan konstaterar jag också att år av smärta i höften är som bortblåst efter byte av höftled i måndags. Redan onsdag var jag hemma och nu är det fokus på rehabilitering. Jag är på väg mot en nytt liv. Läste jag tacksamhet?
I köket bygger fru och dotter lego. De är de absolut viktigaste byggstenarna under rehabiliteringen, eftersom vi delar vardag. De närmaste sex veckorna skall jag använda kryckor och då behöver jag hjälp med mycket i vardagen. Det är fantastisk att se hur Elizabeth har förbytts från att vara det trotsiga enda barnet (missförstå mig rätt hon är ett underbart barn) till att hjälpa till med allt, som behövs istället för att få sin vilja igenom. Gällande min fru är kommentarer överflödiga, det finns nog ingen mer omhändertagande och omtänksam person i världen. Tacksamhet.
Alla Ni andra ingen nämnd och ingen glömd, som stöttar och uppmuntrar i med och motgång. Tacksamhet.
Med dessa rader, vill jag säga tack för i år, nu skall jag vara sjukskriven på riktigt och rehabilitera mig. Jag återkommer på bloggen i mitten av januari. Jag vill önska Er alla en god jul och ett gott nytt år. Ta hand om varandra och Er själva och visa Tacksamhet.