Månadens druva Viura

Jag har ett långt och kärleksfullt förhållande till Viura, som inleddes redan 2003. Det var på den tiden då druvan var rekommenderat till det första kurstillfället på 2-betygskursen, så av den anledningen hade vi i Piteåsektionen med den även på den sista repetitionen inför vårt praktiska 2-betygsprov vilket blev en ren bonus för de flesta eftersom den dök upp på det praktiska provet. Sedan dök den upp både på SM i blindprovning och regiontävlingen 2020 och bidrog till framgångsrika resultat. För mig känns den som en Chardonnay fast det inte är Chardonnay.
Precis som för så många andra druvsorter, så har kärt barn många namn och det vetenskapligas namnet för denna druvsort är Macabeo, men på grund av min historia till druvan får känsla gå för vetenskap och jag använder namnet Viura.
Druvans ursprung sägs vara Vilafranca del Penedès i Katalonien och därifrån har den spridits till bl.a. Roussillon där den går under namnen Maccabeu, Rioja och Rueda. Det är en av de tillåtna druvsorterna i Cava, Corpinnat och Classic Penedès, men den här gången är det fokus på torra vita viner från Rioja.
Viura är en tjockskalig druva som både knoppas och mognar sent. Viura är en druva som ger viner med hög fruktsyra, vilket gör den till ett utmärkt matvin. Vinernas aromer hänger ihop med stil vinet har, här har vi alla skolor från ståltank till lång tid på fat. Ståltankslagrade viner har oftast en doft av gula äpplen, färska stenfrukter, citrus och melon medan de fatlagrade domineras av tertiäraromer som vanilj, rostade nötter, brynt smör.
De ståltankslagrade vinerna serverar jag gärna runt 10 grader medan de fatade vinner på en högre temperatur 12-16 grader.
Några av mina personliga favoriter såsom Viña Tondonia och Capellanía från Marqués de Murrieta finns inte tillgängliga för tillfället, men håll utkik efter dessa när de kommer som tillfälliga nyheter, en annan lysande producent är Hacienda López de Haro, men av deras Gran Reserva Blanco från 2012 (Nr 95848, pris 348,-) fanns det bara nio flaskor kvar i Sverige när jag skrev denna krönika. Jag har plockat ut tre olika, där Cune representerar primäraromerna, Muga, elegansen mellan frukten och eken, slutligen Viña Sole som är den traditionella med minst 18 månader på ekfat.
Cune Monopole Blanco Seco 2019 (Nr 84162, pris 139,-)
Muga Blanco 2020 (Nr 72877, pris 129,-)
Bordón Viña Sole Reserva 2011 (Nr 73994, pris 169,-)
Avsluta provningen med Bacalao som är nationalrätt i min födelsestad Kristiansund i Norge, en rätt som spanska sjöfarare förde med sig på 1700-talet. Den görs vanligen på klippfisk, som oftast är en torsk som har saltats och torkats. Har du ingen klippfisk går det bra med lättrimmad torsk.
Bacalao

Det här behövs för 4 personer:
750 gram skivad gul lök
1 finhackad röd pepparfrukt med kärnor
3-4 msk tomatpuré
Olja att steka i
600 gram lättrimmad torsk, i stora tärningar (låt ligga i 4 dl vatten med 3 msk grovsalt i 30-45 min)
750 gram potatis, i skivor
1 strimlad grillad röd paprika (finns att köra färdig)
10 skivade gröna oliver
6 strimlade soltorkade tomater
1 burk krossade tomater
2,5 dl olivolja
3 tärningar grönsaksbuljong
Grovmalen svartpeppar
Salt

Gör så här:

  1. Fräs löken och pepparfrukt i olja och tomatpuré 5-6 minuter och ställ åt sidan.
  2. Häll hälften av olivoljan i en stor gryta. Varva fisk, lök/pepparfrukt och potatis på samma sätt som när du gör Lasagne. Blanda krossade tomater, soltorkade tomater, oliver, paprika och buljongtärningar och häll över innehållet i grytan, häll över resterande olivolja.
  3. Koka upp och låt sedan puttra på låg temperatur under lock i cirka 45 minuter.
  4. Smaka av med grovmalen svartpeppar och salt.
  5. Servera med flatbröd.

Smaklig måltid.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.