Jag har ofta tänkt när det gäller Sherry, ”Hur svårt kan det vara att förstå?”. Efter att ha haft en antal provningar på temat genom åren och efter att ha intervjuat vänner och bekanta den senaste tiden, så har jag förstått varför det är så svårt att förstå. Sherryns största motståndare för att få folk att förstå är just namnet Sherry. För nästan alla jag har pratat med förknippar det med något sött och sliskigt som dricks i små glas. Jag kommer ihåg ett tillfälle för ett antal år sedan när jag höll en provning på en mindre ort i Norrbotten och de hade samlat ihop alla sherryglas som fanns på orten för att servera de ädla dryckena som jag hade med mig. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag hade 120 ISO-glas i bilen.
Så för att lyckas med denna fredliga revolution måste vi sluta använda det brittiska samlingsnamnet Sherry och istället benämna det utifrån vilken stil vi har i glaset, Fino, Manzanilla, Amontillado etc. För skillnaden mellan de olika stilarna är ju enorm. Det är lite som att kategorisera tyska vita viner som just ”tyska vita viner” och skillnaden mellan en knastertorr Grosses Gewächs från Rheingau och en Blue Nun är ju som att jämföra levnadsvillkoren för en svensk och en nordkorean.
Det första steget är att vi börjar kategorisera dessa viner som Vino de Jerez. Druvan Palomino Fino som används i Fino, Manzanilla, Amontillado, Oloroso och Palo Cortado växer i området som ligger kring de tre städerna El Puerto de Santa Maria, Jerez de La Frontera och Sanlùcar de Barrameda. Det ligger i Andalusien i södra Spanien, lite nordväst om Gibraltar. Det et är ett mycket hett område som tack och lov svalkas av vindarna från Atlanten. Dessa vindar är en av förutsättningarna för att kunna tillverka världens mest spännande dryck she…, nej just det, så heter det inte.
Ja, det får räcka för idag, i morgon skall vi lära oss mer om jordtyperna där Palomino Fino växer och framställningen av de två reduktiva sorterna Fino och Manzanilla, då börjar resan på riktigt.